Ostoskorisi on tyhjä

Rasalas. Voimaa ajatuksista.

Rasalas Kustannus julkaisee koko perheen henkistä ja fyysistä hyvinvointia edistävää kirjallisuutta. Kaikki kirjamme ovat osa kokonaisvaltaista näkemystämme.

kieli, language, språk

KIRJAT

ALE-paketit

e-kirjat

Rasalaksen kirjoja on saatavana myös e-kirjoina.

e-kirjat

FACEBOOK

HAKU

HAE

MAKSUTAVAT

Paytrail

Katso myös
tilausohjeet ja -ehdot

20.00 €

 

Köp

e-bok.
Filformat: epub.

Tillbaka


Antti Heikkilä
NÄRING OCH HÄLSA

Näring & Hälsa är en berättelse om den verklighet som jag har upplevt tillsammans med mina patienter och om den feedback som jag har fått av människor som blev inspirerade av mina böcker. Många av dem har jag inte ens mött personligen. Boken är även ett vittnesmål om hur långt det är mellan det vanliga livet och de teorier som försöker styra över oss. Detta alster är även en kokbok kryddad med en smula politik och patientberättelser. Födan började intressera mig först efter att jag hade tagit del av patienters erfarenheter. Några fick hjälp mot sina krämpor helt enkelt genom att ändra på sina kostvanor. Den officiellt rekommenderade hälsosamma dieten verkade orsaka mera besvär än nytta sedd från gräsrotsnivån. Ju mera jag läste om ämnet desto mera fann jag motstridigheter. Till min förvåning konstaterade jag att Finlands officiellt rekommenderade diet är teori och att den inte baserar sig på någon verklig kunskap. Den är en likadan teori som den nu gällande ryggsmärtsteorin som bara leder till överstora medicinkurer och åtgärder som sedan ger mera skada än nytta.
Folkhälsoinstitutets officiella kostrekommendation uppmanar till att äta rikligt med grönsaker och frukt samt att använda fettfria produkter. Varken näringsämnen eller livsviktiga fetter omnämns. Rekommendationen gör inte heller någon skillnad mellan individuella reaktioner, vilket tyder på likgiltighet eller rentav okunskap om att den nutida maten och kostrekommendationerna orsakar sjukdomar i allt högre grad. Den medicinska vetenskapen av i dag underskattar matens andel vid uppkomsten av problem och strävar till att sköta sjukdomar med mediciner och inte genom att ändra dieten. Det mest intressanta är att bröd inte mera trugas på som hälsofrämjare nummer ett och att det i rekommendationerna saknas bär, vilket tyder på att rekommendationerna inte härstammar från det egna landet utan kommer från något annat håll. Om man följer föreskrifterna genom att äta ur växtriket till exempel potatis och frukt såsom banan och till råga på allt använder fettfri mjölk blir man bergsäkert fet och får diabetes om det finns minsta anlag.

Min inspiration att ännu skriva om födan beror på den stora positiva feedback från människor som har följt de dieter som jag har framfört i de finskspråkiga kokböckerna Hyvän olon keittokirja

(”Må gott kokboken”) 1 och 2. Längre fram i denna bok belyser jag med patientexempel hurudana resultat man kan uppnå med hjälp av dietbehandling. Jag har med framgång behandlat diabetes typ II, till och med så att patienterna har sluppit all medicinering, fastän de hade använt insulin. Med hjälp av en enkel diet har ungdomars beteendestörningar helt försvunnit, människor har blivit av med sina överloppskilogram, sitt höga blodtryck, smärtor, trötthet och depression.

Bakom de officiella myndigheterna finner man teoretiker som har träffat äkta patienter högst under studietiden. De har ingen kontakt med människors verklighet och ingen erfarenhet av patientarbete. Få läkare kommer ens att tänka på maten som en delorsak till sjukdom. Läkarna vet helt enkelt ingenting om näring när det inte ens finns någon undervisning i ämnet. Vårdbesluten görs enligt de officiella rekommendationerna. De gällande teorierna bestämmer därför i stor utsträckning hur människor sköts, och en realistisk kunskap i sig behöver inte ha någon betydelse. Det officiella synsättet skapar ett tvång att handla mycket mekaniskt och i enlighet med lika-för- alla-principen, vilket gör att den officiella medicinska vetenskapen kommer att likna ett religiöst system. Mina erfarenheter av nutrition påminner mycket om det som gäller vid behandlingen av ryggsmärta. Åter igen får man ta stryk om man ens i liten grad använder sin egen hjärna. Liksom vid ryggsmärta skrämmer man folk helt hänsynslöst när det blir tal om näring. Om ryggen inte opereras blir du förlamad,
och ändå är det så att vid de sällsynta fall där en förlamning hade uppstått var orsaken snarare komplikationer vid operationen än själva besväret. En lågkolhydratdiet är farlig, animala fetter täpper till ådrorna och så vidare. Dessa uttalanden kommer från högt ansedda professorers mun. I verkligheten har de officiella dietföreskrifterna börjat skapa mera besvär än nytta. Besvären anses bero på gener och sedan måste mediciner tillgripas som behandling. Ingen har drabbats av tanken att orsaken kanske inte finns hos patienten utan i vad hon eller han äter. Men dietbehandling i likhet med manipulering av ryggen anses vara kvacksalveri.

Myter är en väsentlig del av trossystem. Att animala fetter vore farliga är en myt. Saken har aldrig kunnat bevisas vetenskapligt. Däremot har man bevisligen fått hälsoproblem i ökande grad när animala fetter har ersatts med industriellt producerade fetter. En annan myt är dagens kaloritänkande. Fixeringen på kaloritänkandet säger allt om hur ytterst förenklad diskussionen kring näring är. Ämnesomsättningen är ett mycket invecklat inre regleringssystem vars harmoniska funktion är av central betydelse för hela människans välmående. Hos en del är metabolismen livligare än hos andra. Fastän de skulle äta betydligt mera än andra och röra sig lika mycket som andra blir de inte feta. Hormonerna reglerar ämnesomsättningen. Inte förrän under de senaste åren har man lyckats utreda funktionen och betydelsen av dessa hormoner. Det upptäcks hela tiden flera hormoner som inverkar på metabolismen. Störningar i denna regleringsmekanism är den centrala orsaken till alla problem som förknippas med födan. Såväl övervikt som undervikt beror mera på störningar i denna regleringsmekanism än på kalorierna i sig. Kolhydraterna är den enda födoämnesgrupp som inverkar direkt på detta system. Kolhydraterna ökar utsöndringen av hormonet insulin och höjer dess nivå i hela kroppen. Insulinet inverkar i sin tur på kroppens alla andra hormoner. En störning i insulinmetabolismen orsakar en störning i regleringen av hela ämnesomsättningen. Därför är en alltför stor mängd kolhy- drater en central orsak till störningar i hela ämnesomsättningen.

En tredje myt hänför sig till den inhemska matens renhet. Matbordet hos en vanlig människa börjar fyllas av kemikalier som är tillsatta i maten. Enligt forskning finner man i Europa människor som i sin kropp har i medeltal 300 kemikalier som inte ens existerade för femtio år sedan. Det inhemska är inte någon garanti för matens kvalitet, och för en vanlig konsument är det nästan omöjligt att utreda vad näringskedjorna innehåller. I den industriellt producerade maten finns tillsatssämnen godkända av myndigheterna med ytterst korta, kursoriska produktbeskrivningar, men det finns även många ämnen i maten som inte alls ens är nämnda. Enligt en uppgift från USA används omkring 15 000 olika kemikalier inom livsmedelsindustrin. Myndigheterna har inte överhuvudtaget kartlagt vad dessa ämnen kan ställa till med, enskilt och i kombination med varandra. Problemet är så enormt att det har vuxit oss över huvudet, och forskning av dessa ämnens effekter är rent av omöjlig. I maten tillsätts en mängd smakförbättrande ämnen vilkas främsta uppgift är att få oss att äta den ifrågavarande maten i enorma mängder. Människorna fastnar i lockbetet och när de sedan lämnar bort någon favoritmatkomponent blir följden abstinenssymptom av olika slag. Genom att skapa matberoenden säkras marknaden för produkterna. Det äldsta och mest klassiska exemplet på detta är Coca-Cola som till en början innehöll kokain som uppiggande medel och som skapade addiktion. Kokainet avlägsnades sedan i all tysthet när saken blev offentlig.

I Finland har man länge marknadsfört inhemsk choklad med det fosterländska som försäljningsargument, en produkt som inte uppfyller kriterierna för choklad. EU har därför förbjudit användningen av ordet choklad i samband med produkten. En stor grupp patienter har berättat att de har blivit beroende av produkten och att de slukar t.o.m. flera kakor av den dagligen. Lusten att äta är så oemotståndlig att den kunde jämföras med narkotikaberoende. Nu har det ifrågavarande företaget börjat framställa en produkt som uppfyller EU:s kriterier på choklad. När man äter denna choklad uppstår inget frosserifenomen utan det räcker att äta ett par bitar.

Kurkkaa kirjaan, klikkaamalla kuvaa